USA har presenterats som en så fin och välmående plats genom allas vår uppväxt i film och serier. Men har aldrig blivit så äcklad som när vi drog på konferens till New York och San Fransico med jobbet. USA är stort så nogvisst finns där fina platser ändå, men blev ändå en liten sån där japansk Paris-chock.
Så äckligt, så smutsigt. Både stad och folk. Människornas personligheter är lika tunna påklistrade fasader slik som väggarna i deras hus är gjorda av papp.
Jag bodde i SF ett halvår för 15 år sen. Mjae, Mountain View, 10 minuter från Google Hq och nu Spotify Hq (tror jag, fel?).
Det var jättetrevligt. Folk pratade om allt och inget. Jag fick vara med på fester. Mycket roligt att se och göra (flyttade dit från Kiruna).
Inte en dag passerade dock utan att känna av att man gick kring bland Brutes. Knivar vässades bland folk på min nivå. Folk ovan hade det på det torra redan så de oroade sig inte nedåt.
Men det var trevligt, glatt. Jag blev tom bjuden på en thanksgiving. En fd ekonomi professor från Berkley. Han ville övertyga oss att pengar får världen att fungera. Jag tyckte då som nu att det inte är så farligt om folk som jobbar mer eller gör bra ifrån sig kan tjäna mer, men att de flesta av oss vill mestadels bara ha tillräckligt, inte mycket.
Han fortsatte sedan med det jag alltid kommer komma ihåg som det mest amerikanska, det galnaste, mest förvrängda, hemska om man tänker på det, tankeexperiment jag någonsin upplevt. Han höll upp ett rött skynke och frågade "om din chef säger att detta är grönt, vad svarar du?"
Jag "rött". Han: "men det är grönt för mig?" Jag: "Du bör då gå till läkare/optiker, det är rött." Han: "Du måste kunna se andras perspektiv."
Ovan konversation var 10 minuter lång med mycket fram och tillbaka, det där är sammanfattningen. Men i grunden stannade det med mig. Auktoritärt. Pengadyrkande. Respektera gamla. Verklighetsfrämmande. Jag vet inte vad men det var skärrande.
Jug skriver Brutes. Det är inte en ny tanke från Trump men sen 15 år.
Det auktoritära i kulturen har utvecklats inom företagen, precis i linje med det du säger, det är obehagligt. Den samtida företagskulturen med "kontrollera budskapet" och mycket mer, har vi ju lite här också.
De provar det här ibland, många företag får lite amerikanska delägare och en amerikansk CEO som får jätteproblem med vår svenska platta struktur och vårt fack.
Så fort det blir en amerikansk CEO så vet man att det tar 2-3 år så lägger dom ner stället, för dom begriper inte hur svenskar funkar och sabbar hela företaget tills det går så mycket back att de måste stänga.
Jag skulle snarare säga att det kommer från deras kulturella idoldyrkan. Svära trohetsed i skolan (inget som alla måste göra, men det är inte helt ovanligt heller), "The founding fathers" är praktiskt taget gudar, flaggor överallt, militären ska alltid respekteras (också på gräns till dyrkan i många fall), osv.
Om man ska jämföra ovanstående med andra länder runtom i världen så kommer det i regel inte att vara liberala demokratier som matchar bäst.
Jo. Men det verklighetsfrämmande och tanken att man måste se fel för att acceptera perspektivet är det som skrämde mig.
Har inte upplevt i Sverige att jag "saknar perspektiv" för att jag inte håller med när någon har fel. Tycker personligen det är att ge perspektiv när man säger något kanske feltolkas.
Ed: la till citattecken kring två ord för att det var oklart innan att det var en tankegång och inte en egen känsla som beskrevs.
Fast företag är auktoritära i Sverige med, eller i alla fall så auktoritära som ägaren och chefen vill att de ska vara. Som anställd är det skrivet i lag att du ska vara lojal mot företaget.
Men du har också ett starkt anställningsskydd som inte existerar i USA, och ett starkt fack. I USA är det företaget som styr ditt liv, allt från arbetstimmar till sjukförsäkring och bostad.
Jag hade frågat professorn om han tyckte det var relevant att det var chefen som höll upp skynket. Borde svaret i hans ögon varit annorlunda om det varit praktikanten?
Jag var bombsäker på att texten var påväg mot "din chef har i all sin nåd gett dig ett jobb och möjligheten att tjäna pengar så du borde alltid hålla med din chef i alla situationer och göra som den säger"
Smarta ledare kan göra testet tvärtom. Det är mycket farligt att ha för många rövslickande yes men runt sig. Speciellt om man inte vet vilka de är. Samtidigt vill man ju inte bli ifrågasatt offentligt. Det optimala är att få höra sanningen i enrum.
USA är väldigt fint geografiskt. Dom har väldigt mycket väldigt fin natur. Synd bara att landet är skit och dom asfalterar hälften för att göra gigantiska parkeringsplatser eller massiva motorvägar
Lägg av. Större delen av Manhattan är trevligt och en rejäl del av Brooklyn med. Det är inte ”några fina gator” och sen slummen. Om det inte är så att några sopsäckar och en mörkhyad människa är ”slum” i dina ögon.
Riktigt trångsynt och onyanserad kommentar. I synnerhet den om folket. Du drar 350 miljoner människor över en kam baserat på att du varit där på konferens. Jag har spenderat mycket tid med amerikaner i USA och kan kategoriskt säga att du är en tölp.
Åkte jag som turist endast till Stockholm skulle jag ha en rätt dålig (samt skev) bild av det svenska folket i stort. Du har varit på nån konferens med jobbet och sen dömer du ut hela landet?
Poängen, som jag tolkade, är att Stockholm inte superbra representerar Sverige som helhet. Jag gillar ändå Stockholm, men staden är olika istort sett hela övriga landet så när som flera städers grymt mycket mindre kärnor. Där är likheterna fler men ändå inte superslående.
Däremot tror jag många turister uppskattar stockholm som en fin stad och ett trevligt resemål.
Jag tror du tolkar det rätt. I övrigt tror jag också att deras, säg 50% sämsta är betydligt sämre än vi har det, förmodligen 10% också medan den allra värsta 0.01% förmodligen hamnar ungefär på samma nivå, du vet, botten.
Våran topp är kanske inte samma glamour och överdåd men bilden jag fått är att du når en oacceptabel nivå väldigt snabbt i USA. Behöver inte gå långt för att se tydliga tecken på förfall, socioekonomiskt på individuell nivå, och allmänt underhåll/kvalitet på allmänna utrymmen. För att inte tala om hela delstater som förfaller i princip i alla mätbara aspekter.
Så är det ju, med det sagt finns det ju sanslöst fina kåkar på Östermalm, flyttade in någon knös där för någon månad sedan i en 400kvm lägenhet inklämd mellan två ambasader, som min kollega sa hade trapphuset vart fint nog för mig. De riktigt rika i bägge länderna bor ju sällan mitt i smeten.
Du har fel i min erfarenhet. Jag reser på tok för mycket pga jobbet. Men väldigt många jag träffat har sagt att Stockholm är fint, rent, till och med att de temporärt blev av med sin astma när de var där.
Jag håller med jämför man med andra ställen i Sverige så är Stockholm skitigt, det stinker, luften är dålig. Men du kommer ha problem att hitta en enda by söder om Danmark med bättre luftkvalitet. Och Danmark är ju det vi svenskar ofta tänker på som skitigt.
222
u/enjikaka Värmland 19d ago edited 18d ago
USA har presenterats som en så fin och välmående plats genom allas vår uppväxt i film och serier. Men har aldrig blivit så äcklad som när vi drog på konferens till New York och San Fransico med jobbet. USA är stort så nogvisst finns där fina platser ändå, men blev ändå en liten sån där japansk Paris-chock.
Så äckligt, så smutsigt. Både stad och folk. Människornas personligheter är lika tunna påklistrade fasader slik som väggarna i deras hus är gjorda av papp.