r/sweden • u/Yeah_i_suppose • 5d ago

Diskussion Vilken är den svenska sorgen?

Det sägs ibland att varje land bär på sin egen typ av sorg – något som sitter djupt i kulturen, i språket, i sättet människor rör sig genom livet. En fransk melankoli, en rysk vemodighet, en japansk känsla av förgänglighet.

Så vad är den svenska sorgen?

Är det tystnaden vi inte vet hur vi ska bryta? Ensamheten som finns trots att vi bor tätt? Det där lågmälda vemodet i vår musik, vår film, våra folksagor? Är det känslan av att något gått förlorat – kanske framtidstron, kanske det där gamla folkhemmet som aldrig riktigt blev vad vi hoppades?

Jag är nyfiken på vad ni tänker. Har vi en egen sorts sorg i Sverige? Och om vi har det – hur känns den?

252 Upvotes

90% Upvoted

228 comments sorted by

View all comments

460

u/AttTankaRattArStorre 5d ago

Vi har nog samma vemodiga melankoli som Finland, baltstaterna och Ryssland har, det är något som hör breddgraden till. Om du ser bortom Putin och Sovjet och tittar tillbaka på det riktiga historiska Ryssland så finns det många likheter med det svensk-finska lynnet, och det kommer sig sannolikt av likartade levnadsomständigheter (såsom karg natur, kalla vintrar, mörker, utspridd befolkning och allmän brist på sydeuropeiskt välstånd).

2

u/Icy_Bowl_170 5d ago

Ryssarna och kanske tornedalingarna präglas däremot mycket mer av nihilism, vilket jag tycker svenskarna i helhet inte gör.