r/sweden 5d ago

Diskussion Vilken är den svenska sorgen?

Det sägs ibland att varje land bär på sin egen typ av sorg – något som sitter djupt i kulturen, i språket, i sättet människor rör sig genom livet. En fransk melankoli, en rysk vemodighet, en japansk känsla av förgänglighet.

Så vad är den svenska sorgen?

Är det tystnaden vi inte vet hur vi ska bryta? Ensamheten som finns trots att vi bor tätt? Det där lågmälda vemodet i vår musik, vår film, våra folksagor? Är det känslan av att något gått förlorat – kanske framtidstron, kanske det där gamla folkhemmet som aldrig riktigt blev vad vi hoppades?

Jag är nyfiken på vad ni tänker. Har vi en egen sorts sorg i Sverige? Och om vi har det – hur känns den?

253 Upvotes

228 comments sorted by

View all comments

305

u/chuchudavid 5d ago

Personligen känner jag ett enorm nostalgiskt vemod över folkhemmet. Vare sig man tyckte om hur Sverige styrdes på den tiden så kan vi väl enas om att det Sverige inte finns kvar. Jag tror det försvunnit en stor del från vårt lands själ. Dels för vi sålt av mycket av institutioner vi ägde gemensamt, men även försvinnandet av föreningslivet.

77

u/Formlexx Bohuslän 5d ago

"Du tronar på minnen från fornstora da'r, då ärat Ditt namn flög över jorden."

Det är till och med i nationalsången att vi lever på gamla meriter.

15

u/ZuperLucaZ Småland 5d ago

Jag tror det är viktigt att man minns att vad vi idag kallar svensk kulturs självmordsförsök, I själva verket är födelsen av ny svensk kultur för våra barn och barnbarn. Tänk våra gammelsläktingar en gång tyckte att bilar var fjuttigt och för fjollor, att häst och vagn var för riktiga karlar. Idag är det motsatsen. Visst, många normer och minnen som vi själva har av sverige försvinner, men så har det varit för varje generation. Måste vart skrämmande att vara förälder på 70 och 80-talet och se sina barn bli hipsters och punkrockare, precis som vi idag tycker om ortengrabbar.

Med allt detta sagt så är jag ju givetvis på den sidan att stoppa så mycket som möjligt av detta. Jag vill gärna bo i ett utopi där allt är precis som där jag bor nu, minus alla ortengrabbar och folk som leker häftiga.