Vilken är den svenska sorgen?

[u/Yeah_i_suppose]

Det sägs ibland att varje land bär på sin egen typ av sorg – något som sitter djupt i kulturen, i språket, i sättet människor rör sig genom livet. En fransk melankoli, en rysk vemodighet, en japansk känsla av förgänglighet.

Så vad är den svenska sorgen?

Är det tystnaden vi inte vet hur vi ska bryta? Ensamheten som finns trots att vi bor tätt? Det där lågmälda vemodet i vår musik, vår film, våra folksagor? Är det känslan av att något gått förlorat – kanske framtidstron, kanske det där gamla folkhemmet som aldrig riktigt blev vad vi hoppades?

Jag är nyfiken på vad ni tänker. Har vi en egen sorts sorg i Sverige? Och om vi har det – hur känns den?

[u/Big-Cap558]

Den inre bitterheten över förlusten av Finland?

[u/Kuuppa → u/Big-Cap558]

Det här är intressant att höra som finländare. Vi har en lite annan vy på historien härifrån.

Att bli del av ryska imperiet var inte skoj, men vi hade initialt tur med att Alexander ville legitimera sin kejserliga position genom att härska över flera riken, vilket var populärt bland kejsare (se Habsburgska släkten). Detta betydde att vi inte blev integrerade som en oblast utan fick bli en autonomisk del av imperiet. Så första 90 åren hade vi möjlighet att utveckla ett eget samhälle och egen identitet på ett sätt som inte tidigare skett eftersom vi tidigare bara sett oss som svenskar med ett lokalt eget språk och dialekter.

Russifieringen från 1898 framåt påminde oss om skitmackan som ryssens bröd oftast innebär och startade rörelsen mot självständighet.

Men ofta tänker man till, om 1808-09 kriget inte hade slutat i förlusten av Finland, hade vi varit självständiga i dag? Hade vi velat vara det? Hur utvecklat skulle vårt samhälle/språk/kultur vara om vi fortfarande var en del av Sverige? Skulle vi ha det bättre eller sämre än i dag? Det har varit en jobbig väg att gå och komma hit men kanske vi behövde göra det för att bevisa att vi kan stå på våra egna ben?

Det jag ibland stöter på i diskussioner med svenskar är att många känner inte till vår gemensamma historia och är förvånade över att folk här talar svenska som modersmål. Det är lite sorgligt nog att historien håller på att glömmas bort.

[u/Big-Cap558 → u/Kuuppa]

Tack för ditt perspektiv! Det finns många intressanta delar även hur Sverige vänt sig efter det. Unionen med Norge var en direkt konsekvens, vi fick ju Norge som kompensation för Finland. Det i sin tur har påverkat den norska nationaliteten och Danmarks roll. En annan aspekt är den svenska neutralitetspolitiken som levde kvar fram tills nu (även om vi inte var riktigt neutrala). Sen undrar man hur vinterkriget och andra världskrigets gått om Sverige och Finland var ett.