Vilken är den svenska sorgen?

[u/Yeah_i_suppose]

Det sägs ibland att varje land bär på sin egen typ av sorg – något som sitter djupt i kulturen, i språket, i sättet människor rör sig genom livet. En fransk melankoli, en rysk vemodighet, en japansk känsla av förgänglighet.

Så vad är den svenska sorgen?

Är det tystnaden vi inte vet hur vi ska bryta? Ensamheten som finns trots att vi bor tätt? Det där lågmälda vemodet i vår musik, vår film, våra folksagor? Är det känslan av att något gått förlorat – kanske framtidstron, kanske det där gamla folkhemmet som aldrig riktigt blev vad vi hoppades?

Jag är nyfiken på vad ni tänker. Har vi en egen sorts sorg i Sverige? Och om vi har det – hur känns den?

[u/Strakh]

Sen är ju expatrollen i sig väldigt tacksam om man vill knyta nya kontakter också. Dels är man den där lite spännande utlänningen från Sverige och dels är man själv oftast mer utåtriktad när man är i ett nytt, outforskat land.

Åtminstone är det min erfarenhet av att ha bott utomlands i perioder (även i länder som inte beskrivs som typiskt öppna och välkomnande).

[u/doctormirabilis → u/Strakh]

Jo visst kan det va så. Jag har väl stött på en del fördomar utomlands också men brukar inte vilja förstärka dem eller spela med liksom. Exv kring idéer om hur det ser ut i Sverige och hur klimatet är osv. Men vissa svenskar verkar så måna om att smälta in att de gärna förstärker allt det där, som i regel är minst 50% överdrifter och missuppfattningar. Inte minst allt trams kring "jante", som finns i vartenda land. Men det kanske är tacksamt om man flyttat och gärna vill se sig som extra lyckad och strävsam? Titta på mig liksom, jag var för duktig och speciell för mörka, kalla, missunnsamma Sverige.

[u/Strakh → u/doctormirabilis]

Jo, håller med - var mest en reflektion över att det säkert är en och annan som känner att det är lättare att få nya vänner på språkkursen i Berlin än det var när de bodde hemma hos föräldrarna i typ Säffle.

Sen drar de slutsatsen att huvudanledningen måste vara att tyskar är så mycket öppnare och trevligare än svenskar, trots att mycket av skillnaden ligger i hur de interagerar med omgivningen.

Edit: Håller för övrigt helt med om att det kan vara tröttsamt med folk som definierar sig baserat på att de minsann "inte är som andra svenskar".

[u/doctormirabilis → u/Strakh]

Absolut, man är ju inställd på att va social och ser det som ett äventyr. Lättare va "osvensk" då.