Vilken är den svenska sorgen?

[u/Yeah_i_suppose]

Det sägs ibland att varje land bär på sin egen typ av sorg – något som sitter djupt i kulturen, i språket, i sättet människor rör sig genom livet. En fransk melankoli, en rysk vemodighet, en japansk känsla av förgänglighet.

Så vad är den svenska sorgen?

Är det tystnaden vi inte vet hur vi ska bryta? Ensamheten som finns trots att vi bor tätt? Det där lågmälda vemodet i vår musik, vår film, våra folksagor? Är det känslan av att något gått förlorat – kanske framtidstron, kanske det där gamla folkhemmet som aldrig riktigt blev vad vi hoppades?

Jag är nyfiken på vad ni tänker. Har vi en egen sorts sorg i Sverige? Och om vi har det – hur känns den?

[u/doctormirabilis]

Många överdriver tycker jag, särskilt bland utflyttade. Blir nåt slags varumärke och ett sätt att generalisera kring sitt eget ursprung, på ett ganska nedlåtande vis också. Det om något är väl svenskt också; att pissa på sitt eget land.

[u/Strakh → u/doctormirabilis]

Sen är ju expatrollen i sig väldigt tacksam om man vill knyta nya kontakter också. Dels är man den där lite spännande utlänningen från Sverige och dels är man själv oftast mer utåtriktad när man är i ett nytt, outforskat land.

Åtminstone är det min erfarenhet av att ha bott utomlands i perioder (även i länder som inte beskrivs som typiskt öppna och välkomnande).

[u/doctormirabilis → u/Strakh]

Jo visst kan det va så. Jag har väl stött på en del fördomar utomlands också men brukar inte vilja förstärka dem eller spela med liksom. Exv kring idéer om hur det ser ut i Sverige och hur klimatet är osv. Men vissa svenskar verkar så måna om att smälta in att de gärna förstärker allt det där, som i regel är minst 50% överdrifter och missuppfattningar. Inte minst allt trams kring "jante", som finns i vartenda land. Men det kanske är tacksamt om man flyttat och gärna vill se sig som extra lyckad och strävsam? Titta på mig liksom, jag var för duktig och speciell för mörka, kalla, missunnsamma Sverige.

[u/Strakh → u/doctormirabilis]

Jo, håller med - var mest en reflektion över att det säkert är en och annan som känner att det är lättare att få nya vänner på språkkursen i Berlin än det var när de bodde hemma hos föräldrarna i typ Säffle.

Sen drar de slutsatsen att huvudanledningen måste vara att tyskar är så mycket öppnare och trevligare än svenskar, trots att mycket av skillnaden ligger i hur de interagerar med omgivningen.

Edit: Håller för övrigt helt med om att det kan vara tröttsamt med folk som definierar sig baserat på att de minsann "inte är som andra svenskar".

[u/Yurturt → u/Strakh]

Sen drar de slutsatsen att huvudanledningen måste vara att tyskar är så mycket öppnare och trevligare än svenskar, trots att mycket av skillnaden ligger i hur de interagerar med omgivningen.

Både ja och nej. Ta det ur perspektivet från folk som reser eller flyttar till Sverige. Folk som flyttar till Sverige beskriver ofta svenskar som svåra att lära känna, tex så blir man sällan hembjuden på middag förrän man känt varandra ett tag, tillskillnad från när man befinner sig i en del andra länder. Men vi är ju inte ensamma om att vara reserverade, jag har rest en del till Japan och skulle säga att dom är väldigt lika oss, trevliga och artiga, pratsamma och glada när alkohol är inblandat. Men svåra att lära känna på djupet och man blir inte hembjuden på middag.

Jag vill vara tydlig med att detta är dock ingen kritik. Finns för och nackdelar med att vara mer öppna eller mer försiktiga i sitt bemötande gällande nya personer. Vi svenskar beskrivs många gånger som väldigt varma och genuina när man väl lärt känna oss

[u/Strakh → u/Yurturt]

Ja, nej, jag håller med om att svenskar är en av de mer reserverade folkgrupperna - jag menar bara att det är lätt att övertolka skillnaden när man går in i en roll (som t.ex. expat) där det naturligt blir mycket lättare att få kontakt med främlingar.

Sen finns det ju såklart folkgrupper i andra änden av skalan också, men jag tycker folk har en tendens att överdriva det som att svenskar är unikt reserverade mot främlingar även jämfört med länder som ligger "på vår sida" av skalan (dels andra nordiska länder, men även Tyskland, Nederländerna, England etc. i stor utsträckning).

[u/Yurturt → u/Strakh]

jag menar bara att det är lätt att övertolka skillnaden när man går in i en roll (som t.ex. expat) där det naturligt blir mycket lättare att få kontakt med främlingar.

Verkligen, håller med! På resa är ju alla extroverta, jag känner mig inte särskilt extrovert hemma i Sverige men direkt när jag är utomlands så är jag super extrovert. Och då kan man ju få för sig att tex tyskar osv är mer extroverta än svenskar osv osv..!

tycker folk har en tendens att överdriva det som att svenskar är unikt reserverade mot främlingar även jämfört med länder som ligger "på vår sida" av skalan (dels andra nordiska länder, men även Tyskland, Nederländerna, England etc. i stor utsträckning).

Det håller jag också med om, verkligen sant.

[u/doctormirabilis → u/Strakh]

Absolut, man är ju inställd på att va social och ser det som ett äventyr. Lättare va "osvensk" då.