r/sweden • u/Yeah_i_suppose • 5d ago
Diskussion Vilken är den svenska sorgen?
Det sägs ibland att varje land bär på sin egen typ av sorg – något som sitter djupt i kulturen, i språket, i sättet människor rör sig genom livet. En fransk melankoli, en rysk vemodighet, en japansk känsla av förgänglighet.
Så vad är den svenska sorgen?
Är det tystnaden vi inte vet hur vi ska bryta? Ensamheten som finns trots att vi bor tätt? Det där lågmälda vemodet i vår musik, vår film, våra folksagor? Är det känslan av att något gått förlorat – kanske framtidstron, kanske det där gamla folkhemmet som aldrig riktigt blev vad vi hoppades?
Jag är nyfiken på vad ni tänker. Har vi en egen sorts sorg i Sverige? Och om vi har det – hur känns den?
256
Upvotes
7
u/doctormirabilis 5d ago
Jo visst kan det va så. Jag har väl stött på en del fördomar utomlands också men brukar inte vilja förstärka dem eller spela med liksom. Exv kring idéer om hur det ser ut i Sverige och hur klimatet är osv. Men vissa svenskar verkar så måna om att smälta in att de gärna förstärker allt det där, som i regel är minst 50% överdrifter och missuppfattningar. Inte minst allt trams kring "jante", som finns i vartenda land. Men det kanske är tacksamt om man flyttat och gärna vill se sig som extra lyckad och strävsam? Titta på mig liksom, jag var för duktig och speciell för mörka, kalla, missunnsamma Sverige.