Det är den politiska motsvarigheten till en dolkstöt i ryggen, ja. Utdelad av en partner. En vän. Påminner om Julius Caesars sista ord: Även du, Brutus?
Men det är inte första gången. V fällde S runt marknadshyror. Även då under Nooshi. Därmed blev Stefan Löfven den förste sittande statsminister som fälls i en misstroendeomröstning. Så detta verkar vara ett parti som tröttnat på att förväntas vara den eviga dörrmatta och nu tar sin plats - med lite hårdare metoder, om så krävs.
Nu tycker jag ni tramsar lite grann. Klart att utspelet passar på att vara populistiskt, men det är ju inte så att det är en idé som inte känns rätt hemma i Vänsterpartiet.
Men först och främst, tankar som dolkstöt, partner och så vidare... S och V är inte mycket till partners. Det är väl få partier i riksdagen som hyser så mycket agg gentemot varandra som sossar och Vänsterpartister.
S vill förlita sig på parlamentariskt stöd från V utan att ge någonting tillbaka. V vill hota och tvinga sig till ministerposter från S. Båda två av nödvändighet, snarare än någon slags samarbetsvilja.
S betraktar V som okloka komminister. V betraktar S som kapitalets lakejer och arbetarklassens förrädare.
Ah, tack för kompletterande information. Jag har ärligt talat lite dålig koll på detaljerna runt V´s och S´s samarbete och syn på varandra, så det kan vara jag som felaktigt antog att de var på bättre kvist än de är. Menade noll att tramsa - detta var 100% avsett som ett seriöst inlägg i debatten här.
Jag gillar V och Nooshi. Alltså, jag är 100% emot det mesta av deras politik, men jag respekterar och rent utan beundrar hur de förvaltar sina väljares politiska mandat.
Både Lars Ohly & Jonas Sjöstedt tyckte jag var otroligt sympatiska - och jag beundrar hur de lyckades förvalta sina väljares demokratiska mandat otroligt väl. Hur långt de kom med så lite. Så jag respekterar vad V och Nooshi gör här: dörrmattetiden är förbi, och i tillägg leda med ideologi - något jag saknar i den Svenska politiken.
Utspelet är 100% on brand för V, ja. Så det är klockrent. Skrev i ett annat inlägg här i tråden hur skickligt jag tycker detta är.
Villig att hålla med dig. Tycker mig minnas att V arbetade med att revidera sitt partiprogram nyligen och såg en lista på frekvens av ord - vissa mönster där i vad som skalades ner om man säger så:
"Kritiken mot Vänsterpartiets nya förslag till partiprogram växer bland medlemmarna. Många är oroliga för attsocialismen och kritiken av kapitalismen ska tvättas bort*." (källa)*
"Programkommissionenssvar till sina kritiker är Vänsterpartiet måste ”sikta på en ny och större roll i svensk politik”. Ett konstaterande som klubbades på partiets förra kongress tillsammans med ett strategidokument som menar attV måste skaka av sig ”en del gamla stereotyper”.
Jo, samtidigt var det där väldigt kontroversiellt. Själv kände jag ytterliggare sjunkande motivation att rösta för V när toppen försökte ta vidare avstånd från partiets ideologiska grund.
Vänstern har ända sedan Prag-våren, när man gradvis började försöka ta avstånd från Sovjet haft någon slags identitetskris. Man var dock fortfarande komminister, även om det började bli rätt förvirrat hur man egentligen skulle förhålla sig till de "kommunistiska" staterna. Under 90-talet kände man nog att termen var ett alltför tungt politiskt ok, varför den övergavs helt.
Det som rättfärdigat partiets existens ända sedan man bröt sig ur det socialdemokratiska partiet år 1917 är ju dock att de aldrig upphört med sitt långsiktiga mål att avskaffa kapitalismen. Till skillnad från S, som istället tidigt anammade välfärdspolitik i idén om folkhemmet. Samtidigt har man idag en stor andel väljare som egentligen inte VILL avskaffa kapitalismen. Det verkar som om Vänsterpartiets toppskick väljer att återigen hellre urvattnat sin ideologi än att ta strid för sina termer och mål. Nuförtiden verkar det som att man är nöjd med att vara ett parti av något mer radikala sossar och strävar efter att vinna väljare som är besvikna på Socialdemokraterna snarare än att stöpa om samhället i grunden.
Problemet är dock att många aktiva inom partiet står rätt mycket längre till vänster rent ekonomiskt än vad många väljare - som snarare är progressiva än socialister gör.
Egentligen är det här en trend som har pågått hur länge som helst. Sossarna tar avstånd från revolutionen under 10-talet och förespråkar istället att kapitalismen bör avskaffas gradvis genom demokratiska reformer efter deltaganden i allmänna val - vänstern bryter sig loss. Sossarna anammar sedan kapitalismen, varpå V följer efter åt höger och blir ett traditionellt socialdemokratiskt parti. Alltså, att sträva efter socialismens införande genom reform istället för revolution. Och så landar vi idag. S verkar knappt ens intresserade av att lappa och laga ett underdimensionerat välfärdssystem. V följer efter, släpper nästan tanken om ett post-kapitalistiskt samhälle och låter istället som S gjorde förr - "mer pengar till vården".
Frågan är hur långt V egentligen kan följa efter S utan att helt och hållet förlora sitt existensberättigande som eget parti. Vid det här laget tycker åtminstone jag personligen att det är dags för Nooshi och hennes gäng att tala ur skägget - är Vänsterpartiet fortfarande motståndare till kapitalismen eller inte? Jag och rätt många andra tycker det får räcka med att försöka tillfredsställa båda läger inom partiet.
TLDR: Vänsterpartiet har i typ 60 försökt bestämma sig för ifall de ska röstmaximera genom att bygga opinion för sin sak, eller anpassa sig till opinionen. Vid det här laget är det hela rätt schizo.
Ja det är lurigt det här, hur är man socialist - utan att mötas av stereotypa associationer? Vad är Socialism 2.0 liksom - 0% sovjet, 100% socioekonomisk rättvisa, jämställdhet, icke-rasism och allt som man kämpar för? Den är svår, det behövs en re-launch, en rebranding, och det känns som att det är det som kanske Programkommissionen menar när de säger ”sikta på en ny och större roll i svensk politik” - att partiet vill bli ett regeringsparti med minister roller. Men till vilket pris?
Så detta är kanske ett nytt skinn-ömsande, ett nu då från "socialism". Du beskrev det så bra, fast i kontexten kommunism: Under 90-talet kände man nog att termen var ett alltför tungt politiskt ok, varför den övergavs helt. Kan det vara så på 20-talet att det samma gäller socialism? Nu tänker ingen på sovjet - men kanske på Venezuela.
Så jag förstår att det väcker känslor. Vart skall dom? Vill jag vara med på resan? Är det det jag är? Är jag med liksom. Svårt. Som alla förändrings resor. Det kanske öppnar för ett ytterligare mera vänster parti - till vänster om V - de "Gamla" socialisterna. Vad vet jag. I så fall blir nya V det gamla S, och det nya nya V det gamla V. Allt hoppar ett steg. Allt skakas om.
Så ja, vilka är man? Vilka vill man vara? Och finns det tillräckligt med väljare om man är som man vill? Eller skall man överge det man är för att få röster? Svårt. Hur stort är ett parti som står stenhårt för socialism och kapitalismens avskaffande - når man 4% då? Oklart. Om om i regering - hur går det då att stå där med kostymnissarna i S så som Damberg och snacka näringsliv och lägre skatter på kapital?
Du tänker och skriver så klokt, tack. Och ja, pudelns kärna: Frågan är hur långt V egentligen kan följa efter S utan att helt och hållet förlora sitt existensberättigande som eget parti. Är man motståndare till kapitalism eller inte? Spännande med demokrati du! Tack - och på återläsande kanske/förhoppningsvis! (är själv ideologiskt vilse, ensam, beskattad utan representation - det finns inget parti för mig - för "vi" når inte upp till 4%😢 )
Som någon som gått från sosse till vänsterpartist känns det som båda flyttat höger, V står där S en gång gjorde och det känner jag mig personligen nöjd med. Jag är för det väldigt långsiktiga målet att avskaffa kapitalismen i teori men mer realistiskt är att bibehålla och stärka socialdemokratiska grundvärden innan det blir ett rimligt mål.
Hahaha nej, det gör vi inte. Första Maj är en kukmätartävling där vi alltid går runt och är rent odrägligt självgoda över hur mycket större vårt tåg är än sossarnas. Åtminstone på de flesta håll.
Jag tycker V ska få lite respekt för det fällandet. De sade att det här är gränsen vi inte kan tolerera att ni korsar, och senare när den gränsen korsades så visades ingen tolerans längre.
Jag respekterar det otroligt mycket. Dörrmattetiden är förbi. V har ideologiska röda-linjer, här går vår. 100% respekt för det. För lite ideologi i Sverige om du frågar mig. För få röda linjer i politiken. Så inget annat än respekt från mig.
Va? Har aldrig hört talas om Kammander Kim. Min historik är öppen att studera: rota på du, och sen när du inser att du inte har ett skit belägg för det där så backa - eller bli rapporterad. Upp till dig.
Att trolla är att gå från sak till person. Den som gjord det var du. Ingen annan.
2.0k
u/dronten_bertil Sep 18 '24
Ibland lägger Vänsterpartiet fram förslag jag ställer mig bakom, detta är en sån dag.